Vi vallar och njuter av fina, samarbetsvilliga valpar (snart 7 månader gamla).
Dax, Team och mamma Jen
Dax och Team
Mamma Jen
Dax
Team
Idag tog vi lite hundar med oss till Eidsberg i Norge för att tävla vallning. Jen (och jag) debuterade i klass 3 (motsvarande IK2, men idag också med singling). Vi slet en del med drivningen (att ta rätt flankkommando) på riktigt långa avstånd. Hämtet var inte så långt, men crossen var lååång och vid båda grindpasseringarna hade jag problem och missade portarna. Delningen gick fint, även om det tog en liten stund att få luckan, och tratten gick som en dans. Sedan var tiden slut, så vi fick tyvärr inte provat på singling. Jag har ingen aning om vilka poäng vi fick, men förmodligen inte många med tanke på drivningen. Det var dock en fin erfarenhet för både Jen och mig och motiverar till vidare träning. Jag tänkte ju att hon skulle vara klar för IK2 under senvåren.
Epic och Win debuterade i klass 1 (liknande svenskt vallhundsprov). Epics debut var snabbt avklarad. Vi började träna utgångar i förrgår, så jag var inte säker på om han skulle gå ut. Det gjorde han inte heller. Han gick halvvägs och så drogs han in mot djuren. När han inte tog omdirigering kallade jag in honom och bröt. Några fler dagar med träning så tror jag att vi har en fin utgång. Det har funkat ganska bra på 100-150 meter på träning de senaste två dagarna, men i ärlighetens namn inte på första försöket. Win däremot, har tränat lite mer på utgångar (ett par veckor i alla fall
) och gjorde en superfin utgång och ett riktigt fint race. Största felet var väl att Thomas skickade henne åt fel håll ibland och inte riktigt tänkte på linjerna. Och att han inte lyckades hålla fåren bakom sig under sista benet och fick skicka runt Win för att stoppa fåren. 83 poäng (tror jag, har inte sett någon resultatlista eller protokoll) och godkänd vallhund i Norge är hon därmed. Första meriten för en FTW-hund! Titta så fint och kontrollerat hon jobbar:
I måndags ögonlyste vi Fly och Flynn och konstigt nog hade de båda en avvikelse i var sitt öga som gjorde att vi efter lite övervägande valde att inte para dem den här gången. På pappret kommer det att stå övrig partiell katarakt, men ögonlysarna (Nils Wallin Håkanson och Maria Källberg på Strömsholm) tyckte inte att det såg ut som katarakt. Det är inte heller CEA, PRA eller någon annan rasbunden sjukdom. De tyckte inte att det var något större problem att para Fly och Flynn, men vi valde att ta det säkra före det osäkra och välja en hane som är helt fri på ögonen.
Fly är därför parad med Anneli Wallins Ids (REGV1664/2009), en hane vi känner väl och tycker mycket om. Läs mer under Planerad Kull.
Det känns äntligen som att Epic och jag är på helt rätt spår i vallningen. Han har ju inte gjort jättemycket i höst och jag har tyckt att han ibland har varit väldigt svår att nå fram till (det har gått bättre för husse). De senaste veckorna har jag dock bara tagit tag i det och börjat träna honom på riktigt. I förra veckan tog vi två privatlektioner för Bobby Dalziel och det kändes också förlösande på något sätt. Bobby tycker att Epic ska tränas ofta och mycket (helst på större flock och riktiga jobb, men det är ju väldigt svårt att få till så här i december så vi får nöta på hemma) och det passar mig bra, för just nu är jag riktigt sugen! Bobby var väldigt förtjust i Epic, och det är jag också. Han kan hantera djur så otroligt bra helt på egen hand och inger förtroende samtidigt som han har full kontroll.
Det ska bli så himla roligt under nästa säsong. Jag hoppas att vi får minimalt med snö och is i vinter, så att det går att få till mängdträning. I så fall lär både Epic och Win vara klara för tävling när våren kommer. Win har också kommit sig storstilat under hösten och såg riktigt fin ut idag när Thomas tränade henne. Hon känns inte riktigt lika mogen och självsäker som Epic, men det är helt klart på gång.
Idag har Epic fått ett pass i fårhagen, tog en liten julfilm med mobilen i starten (egentligen ingen ”träningsfilm” alls för han bara gör lite på egen hand medan jag filmar). Tyvärr har han fått ont i tassarna av snön, så vi får se hur mycket vi kan träna i veckan.
I går kväll fick vi svar på Flys gentest angående CEA. Svaret var som vi hoppades på – Fly har status clear/normal, vilket innebär att hon inte är anlagsbärare. Det innebär i sin tur att vi kan använda vårt förstahandsval när hon ska paras på nästa löp.
Flynn är en ung hane som vi har följt sedan han var valp. För oss kombinerar Flynn viktiga egenskaper som vi tror passar bra ihop med Fly. Flynn är samarbetsvillig och cool utan några överdrifter i vallningen. Han har bra djurkänsla och fullt fokus utan låsningar och ett naturligt trevligt tempo. I vardagen är Flynn stabil, okomplicerad, vänlig och glad utan någon stress. Han är lätt att träna i lydnad och liknande och gillar att springa fort. Flynn har HD-grad A och har väldigt bra HD-statistik i släkten (Förekomst HD hos avkommor enligt vallreg: pappa 0%, farfar 2,85% (ett C), mamma 10% (ett D), morfar 0%, mormor 0%).
Fly är mamma till våra fina Squid, Epic och Win och vi är glada att vi får chansen att använda henne igen. Vi är väldigt nöjda med våra Fly-valpar.
Innan parning ska både Flynn och Fly ögonlysas. Fly löpte senast runt midsommar, så hon löper nog igen någon gång efter nyår. Det här blir spännande!
Nu när Jen äntligen är tillbaka från mammaledighet och sedan anaplasmos så var jag så sugen på att tävla med henne att jag anmälde oss till tävling i Trelleborg. Skulle ju ändå till Vårgårda med Shejpa på lördagen, så jag var ju ändå på väg söderut
Som tur var blev det två IK1:or på en dag så vi fick mer än en start när vi åkte så långt.
När vi kom i morse låg dimman tät och man såg knappt grindarna. I vanliga fall brukar det ju lätta framåt dagen, men inte idag. En stund pausade de till och med tävlingen, men det blev inte mycket bättre så vi fick köra på i dimman. Tyvärr hade jag problem med att få ut Jen på hämtet i första rundan. Hon tänkte för mycket på fåren som hade tagits ut åt andra hållet och såg väl inte heller fåren som ställdes ut i dimman. Jag fick ta tillbaka henne och skicka om för att få ut henne. Som tur var var domaren snäll och lät mig köra hela banan i alla fall (utom tävlan) och det var en helt fantastisk upplevelse. Jen var så fin och fåren bara gled rakt runt banan, delades hur lätt som helst och liksom flöt genom rännan. Fasen att vi inte fick till utgången direkt!
Andra rundan blev naturligtvis inte lika perfekt som den första, men nu gick hon i alla fall ut på en ordentlig utgång och fullföljde alla moment. Vi var väl av linjen lite mer den här gången och hade oflyt med delningen där det var en tacka som bara ville springa iväg på egen hand (helst bakom min rygg) medan de tre andra inte ville lämna varandra. Rännan gick riktigt bra i alla fall. Slutresultatet blev 86 (45) poäng och försapris! Vi kom på 3:e plats (med samma poäng (också hämtpoäng) som 2:an och bara ett poäng från 1:an). Duktiga Jen! Vi ser verkligen fram emot nästa säsong.
I helgen samlades 14 FTW-valpar med ägare hemma hos oss i Fjugesta. Det saknades en valp i varje kull (Vikki, One, Bolt) – resten var med. Valparna födda i år är 4 respektive 4,5 månad gamla. Mest tid gick åt till att låta valparna träffa fåren, men det fanns också tid till agility- och lydnadsträning, allmänt valpmingel och fotografering. Tyvärr var det mulet och dimmigt, så det var svårt att få jättebra bilder. På lördagskvällen åt vi ihop och hade det trevligt.
FTW Breeze ”Kim” i fårhagen.
Alla valparna förutom lilla Rock (FTW Scud) tände på fåren. För de flesta var det första gången de vallade, men några av valparna har provat på tidigare. Lilla Kim (FTW Breeze) ser till exempel väldigt läcker och självsäker ut redan. Hon påminner mycket om storebror Epic. Hanarna i Jens kull (Sarek, Dax och Best (Kirk)) ser också väldigt mogna och trygga ut runt fåren. Tikarna tände, men betedde sig lite mer omoget. Det är roligt för valpköparna att se hur valparna beter sig runt får och det är spännande för oss som uppfödare också, men det är fortfarande alldeles för tidigt för någon direkt träning. Det ska bli väldigt roligt att se valparna till sommaren när de blir ett år och jag hoppas att vi får till några ordentliga träningssamlingar då.
Det generella intrycket är att vi har fött upp väldigt trevliga och lovande valpar som uppfyller våra och valpköparnas förväntningar. Och att vi har fantastiskt trevliga, duktiga och engagerade valpköpare!
Jen ihop med sju av åtta valpar (Seven, Dax, Kirk, Kes, Jen, Sisko, Team och Sarek. Saknas gör One)
Squid ihop med fyra av sina valpar (Breeze, Wind, Squid, Scud och Mist. Saknas gör Bolt)
Epic har fått vila ganska mycket från vallning under de senaste månaderna. Han har varit lite svårare att köra och blivit mer spänd. För några veckor sedan var Thomas med både Epic och Win på kurs hos Heidi Billkvam och fick faktiskt ganska bra ordning på honom. Nu verkar det som att han är mer mogen för träning igen, så det är bara att hoppas på att snön håller sig borta så att vi kan träna mycket i vinter.
Jen är äntligen igång med träning igen efter valpar och anaplasmos. Tyvärr råkade hon skära upp en trampdyna när hon försökte sig på hill shepherding i Norge i förra veckan, men med bandage går det fint att valla i alla fall. Efter nästan ett halvårs vila springer hon ibland mer än vad hon tänker, men hon tar snabbt åt sig träning och visslorna verkar sitta bättre nu än vad de gjorde i våras. Win är också på god väg med sin vallhundsträning och Sarek smiter in i fårhagen och vallar så fort han får chansen. Nu är det koppel som gäller för honom.