Valparna är nu 7 veckor och det är full rulle här hemma. Att ha en valpkull, även en så här liten, är ansträngande på många sätt. Man vill gå gärna ge dem bästa möjliga start i livet och jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte gör mer. Dessutom finns det ständiga oron. Oron över att något ska hända, att något inte är normalt, eller att det kommer vara något fel på dem som dyker upp efter att de har flyttat. Jag brukar inte vara den oroliga typen, men att vara uppfödare är verkligen ett stort ansvar. Men det är väldigt roligt också, och det känns lite tråkigt att det är över ett år till nästa planerade kull.

Valparna har upptäckt agilitytunneln och tycker att den är skitkul att springa varv på varv… En kommande generation tunnelidioter kanske 😀 Valparna har också fått prova på en busenkel hoppteknikövning och var väldigt duktiga. De får följa med på små utflykter – Win och Vikki har åkt med husse i bilen till ett bete på andra sidan vår lilla skog och satt upp nytt staket, Epic följde med mig till Fjugesta igår och idag fick Hero följa med till Örebro. Att åka bil tycker valparna inte är roligt. De blir lätt åksjuka, något som är ärftligt och som vi visste fanns i linjerna. Förhoppningsvis växer det bort med ålder, erfarenhet och att man hanterar det vettigt. Hero somnade i alla fall under vår utflykt och sov gott på vägen hem. På vägen dit kräktes han ner mina byxor. Han hade inte ätit på länge, så jag trodde inte att det var så farligt – tills jag upptäckte att senaste måltiden tydligen var en stor portion fårskit…

Win i full fart genom tunneln

Epic hoppar över bumps

Epic och Win på väg ut ur tunneln

Fly och Jen leker med valparna

Jen

Jen och Win

Jen är glad över sina nya lekkamrater

Kram!

Jen och Epic

Vikki

Vikki