Filmtest

Testar att lägga in en liten filmsnutt från förra veckan:

Valparna utvecklas i snabbt tempo nu. Ögonen är öppna och de gör tappra försök att gå. De tycks vara mer medvetna om varandra och är lite mer uttrycksfulla. Om en vecka är de nog ”riktiga hundar”, just nu är det fortfarande mest sova och äta som gäller.

Det händer saker…

Medan vi är funktionärer på klubbens IK2-tävlingar börjar det hända saker i valplådan. Den mörka tiken har öppnat ena ögat och valparna börjar försöka gå (även om de inte ser så smidiga ut än…). Här kommer en söt bild på hanvalpen som troligen är Helenes Hero:

Tre dagar

Valparna växer så det knakar! Ja, det är nästan så att man kan se dem bli större när man sitter vid valplådan. Alla valparna har ökat sin kroppsvikt med över 50% sedan födseln. Inte konstigt det, så glupska som de är. De låter ganska mycket, speciellt kring maten. De blir upprörda när inte mjölken kommer direkt, och när den tar slut. Efter att ha läst alla beskrivningar om hur små valpar inte direkt låter, utan bara grymtar lite förnöjt när de diar, blev hönshusse och -matte ganska nervösa när valparna bara skrek. Tur att det finns mer erfarna uppfödare att fråga. Förmodligen är de bara glupska och otålmodiga, för de ser väldigt friska och pigga ut. De är underhållande att titta på, men visst längtar man efter att de ska bli lite större – lite mer som hundar än som marsvin. En av fördelarna med att föda upp en kull själv är ju att det borde vara lättare att välja valp efter personlighet istället för utseende. Själv har jag valt den sötaste och finaste valpen i alla kullar där jag har valt valp (5 stycken), jag har inte kunnat låta bli. Och problemet med vår egna kull är ju att man naturligtvis har skaffat sig favoriter långt innan de har fått någon personlighet…

Valparna är födda!

Valpningen började på kvällen den 2 augusti. Fly hade värkar i över två timmar utan resultat och vi började bli oroliga. Veterinären i Karlstad (som är närmsta jouröppna) tyckte att vi skulle åka in med henne. Precis som vi var på väg att flytta henne ur valplådan hittade vi plötsligt första valpen. En klassiskt tecknad tik med mycket liv i. Resan avblåstes och vi väntade i två timmar på nästa valp. Den var tyvärr dödfödd och vi fick inte liv i henne.

En halvtimma senare kom första hanen. En kille med bred krage. Tjugo minuter senare kom en hane till, han har mindre krage, men bred bläs som ser ut att gå ut över ena ögat. Till slut, vid klockan 3, kom en tik till. Störst i kullen med ett vitt öga och en vit strimma från låret upp mot ryggen. Alla valparna ser svart-vita ut, men det är lite tidigt att säga säkert. De är aktiva och fina och Fly ser väldigt nöjd ut. 2+2 var vad vi hoppades på i första hand, även om det naturligtvis hade varit trevligt med några till. Utseendena ser också ut att motsvara våra förhoppningar, så vi är väldigt glada och nöjda, trots lite dramatik. Fly har varit jätteduktig under hela valpningen, även om hon såg ut att bli lite arg och frustrerad över den döda tikvalpen.

Just nu har vi ingen dator. Min gav upp förra söndagen och Thomas dator dog oväntat under kvällen. Förhoppningsvis får vi snart tag på en dator så att vi kan lägga ut bilder. Annars finns lite mobilbilder på Facebook.

Nu håller vi tummarna för att hela det vackra gänget växer sig starka och friska.

Röntgen

Idag har vi varit på djurkliniken i Karlskoga (i Örebro är alla på semester eller helt fullbokade) och röntgat Fly. Det är nu mindre än två veckor kvar till förväntad valpning. Får jag själv gissa, så tror jag på 1 augusti, men någon gång runt nästa helg borde det ske i alla fall. Röntgen visade minst fem valpar, nu gäller det bara att hålla tummarna för att alla är friska och starka när de kommer ut!