Fyrverkerirädsla

Så har vi klarat oss igenom ytterligare ett nyår utan några problem. Vi har turen att bo på landet där det visserligen avfyras en del fyrverkerier, men inte dygnet runt i flera dagar, och inte riktigt nära huset. Vi har också hundar som är relativt oberörda – alla hade en trevlig kväll och natt med köttben och mys. Tyvärr ser man ju många rapporter på Facebook om hundar som har en fruktansvärd natt varje nyår, och måste fly hemmet eller medicineras.

Vi uppfödare har naturligtvis ett stort ansvar när det handlar om rädslor hos hundar. Rädslor är ärftligt och vissa raser är helt klart mer drabbade än andra. Border collie är ju tyvärr en ras där man ser en hel del ljudrädslor. När det gäller rädsla för fyrverkerier verkar det vara något mer utspritt mellan raser än “vanlig” skotträdsla, men jag tror ändå att det drabbar border collien kraftigare än genomsnittet. En del vill få det till att det handlar om deras “signalkänslighet” och uppmärksamma/intensiva temperament. Det är möjligt att det spelar in, men jag är övertygad om att hundar kan vara både arbetsvilliga, signalkänsliga och samarbetsvilliga utan att vara rädda för ljud.

Här hemma gör vi vårt bästa för att hundarna inte ska bli rädda för fyrverkerier. Skott är de vana vid från skjutbanan några hundra meter bort, men fyrverkerier är ju lite annorlunda. Vi håller dem inne under de mest intensiva timmarna, spelar hög musik och ger dem något gott att äta på. I veckorna innan nyår spelade jag lite fyrverkeri-ljud från dator och stereo för att vänja valparna vid ljudet. När vi bodde mer centralt (och hade en hund som var riktigt skotträdd) såg vi också till att dra ner gardiner och spela fyrverkeri-CD på högsta volym hela natten. Den skotträdda hunden var inte rädd för ljudet från CD-spelaren, och när vi spelade det högt verkade det som att hon inte noterade att det smällde utomhus också.

Som uppfödare vill man naturligtvis inte avla skotträdda hundar, men jag tycker inte att det är helt enkelt. Framför allt av två anledningar. Den första är att ljudrädslor ofta utvecklar sig när hunden blir äldre. Valpar och unghundar är sällan rädda. Att hunden klarar skotten på MH är alltså ingen garanti för att den är skottfast några år senare. En hund som inte reagerar på några ljud som unghund kan vara livrädd som gammal. Det är också en av anledningarna till att nyår är så jobbigt, även för oss som har hundar som är trygga. Man kan liksom aldrig slappna av och tro att hunden fixar det, för plötsligt kan rädslan komma.

Det leder mig till den andra anledningen: Jag tänker inte utsätta mina hundar för stora risker när det gäller ljudrädsla. Alltså vet jag inte riktigt var deras gräns går. Skulle man avla riktigt effektivt skulle man kanske utsätta dem för mer och så slå ut de som inte klarade det. Men det är inte aktuellt – jag tänker aldrig medvetet utsätta mina hundar för den ångest som många fyrverkerirädda hundar känner. Alltså håller jag dem inne, spelar hög musik och ger dem goda ben. Jag hade nog också valt att stå över skotten på MH om jag ville tävla bruks. Risken att hunden blir rädd i den situationen är för stor för att det ska kännas meningsfullt.

Å andra sidan kan man sjäkvklart inte skydda dem från allt. Smällare har vi hört hela veckan under promenader, och skjutbanan är vi ju grannar med. Det viktigaste för mig är att hundarna mår bra i vardagen, året runt. Att de inte har rädslor som påverkar deras livskvalitet. Jag vill också att hundarna ska kunna jobba trots att det skjuts, åskar eller smäller i närheten. Jag tror också att det klokaste man kan göra när det handlar om avel, är att försöka avla på trygga, stabila hundar med bra avreaktioner. Det spelar ingen roll om man är vallhund, brukshund eller sällskapshund. Ingen hund ska vara så rädd att det påverkar hans livskvalitet negativt!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *