Tävlingssäsongen igång

Då var årets tävlingssäsong igång! Sarek, Jen och Epic tävlar IK2 i vår. Vi började med en sväng till Skåne och vackra Häckeberga i onsdags. Det var långa avstånd och dolda partier. Med Epic bröt jag när han hamnade ur synhåll mot kanten av banan under fråndrivningen.Ville ha chans att gå ner och hjälpa honom istället för att hoppas att det skulle gå bra. Han hade dock redan vänt dem tillbaka till banan när jag kom gående. Hämtet hade redan gått ganska dåligt. Jag höll igen honom i upptaget, vilket ledde till att fåren stannade och han kom alldeles för nära tills de plötsligt sprätte iväg. Sedan hängde han bara på och dök upp långt från grinden när det dolda avsnittet var klart. Tog inte riktigt flankkommandon och var lite upphetsad. Jag borde helt klart ha låtit honom göra upptaget på egen hand. Jen gjorde ett strålande fint upptag, men sedan slet vi också. Jag fick verkligen kämpa i de dolda partierna och hade väldigt svårt att nå fram med kommandon i kraftig motvind och på långt avstånd. Bestämde mig dock för att köra vidare och lyckades komma till singeln (där tiden tog slut) med rent slit. Inte många poäng kvar! Thomas och Sarek gjorde en fin insats med 81 poäng och en 15:e plats. Speciellt fint var närarbetet, där de bara förlorade ett enda poäng på delning, ränna och singel.

Foto: Sanna Krans

Jen – Foto av Sanna Krans

I fredags och lördags var det tävling i Myre, Kungsgården – hemmaplan för FTW Dice som debuterade i IK2 med matte Carina. Här fick jag bara med en hund per tävlingsdag, så Jen gick på fredagen och Epic på lördagen. Jen hade startnummer 1, så det fanns ingen tid att se på andra och lägga upp taktiken. Fåren var utställda på ett annat fält än det vi stod på, och det stod en rad med stolpar mellan fälten som många hundar upplevde som ett staket. Så även Jen. Jag behövde flera stopp och nya vänsterkommandon innan hon i sista sekunden slog ut. Hade jag startat senare i startfältet hade jag absolut skickat höger. Banan gick hyfsat. Jag tog det väldigt lugnt och fick en del stopp som straffade sig i protokollet. I delningen fick jag -4 för “förarhjälp” vilket kändes tråkigt. Det var öppen fålla och vi fick inte in fåren innan tiden tog slut. Det fick ingen annan på förmiddagen heller. På eftermiddagen hade folk nog lärt sig lite av att se på oss som försökte innan, och dels så blev det enklare eftersom de inte längre ställde ut nya får under närarbetet. Det var någonting som tydligt påverkade på förmiddagen när fåren fick syn på sina kompisar längre fram. Vi fick ihop blygsamma 58 poäng och hamnade på 18:e plats. Det kändes dock väldigt bra efter slitet i Häckeberga. I Myre kände jag att Jen gjorde vad jag bad henne om och att felen var mina egna.

banaMyre1maj

Banan i Myre. På fredagen stod fåren rakt fram sett ifrån framdrivningsgrindarna (där gräset är lite gulare). De röda prickarna visar staketstolparna. På lördagen stod fåren längre till vänster, i bortkant av det gröna. Framdrivningsgrinden användes som cross-grind på fredagen och som fråndrivningsgrind 1 på lördagen (man rundade stolpen som står precis till vänster om hjulspåren och gick tillbaka mot samma grind som man kom ifrån). Klicka på bilden för att se den i större format. Bild från Eva Karlsson på www.seglinge.se

På söndagen hade Epic startnummer 8. Fåren ställdes ut längre till vänster och framdrivningen var sned. Det gjorde att många försökte sig på vänsterhämt, men det fick för de flesta lika dåligt som på fredagen. Jag skickade höger och hade riktigt flyt. Fullt på utgång och upptag och bara 3 poäng bort på framdrivningen. De 3 poängen kom i en vid rundning runt stolpen. Den svängen blev vid för alla och vi löste det nog ungefär så bra som det var möjligt. Jag är toknöjd med 47 poäng på hämtet – speciellt med tanke på att det var sned framdrivning. Ingen av de som gick runt hade så höga hämtpoäng. Lite tur hade vi förmodligen, men det ska man ju ha ibland också 🙂 Den här gången såg jag inte honom i upptaget, så jag fick lita på att han satte igång fåren rätt på egen hand och det gjorde han ju. I drivningen gick det också riktigt bra. Några små krokar (dels är jag dålig på att se linjer och fick korrigera lite innan crossgrinden, dels fick jag trixa lite för att få den egensinniga finullstackan att gå med resten av gruppen), men helt okej linjer och grindpasseringar – 25 poäng av 30 möjliga. När jag kom till delningen var jag väldigt, väldigt nöjd och tog väldigt, väldigt långsamma och dåliga beslut. Det slutade med att vi tappade den där galna finullstackan tillbaka till utställningen och disken var ett faktum. Tråkigt så här i efterhand, men jag var så himla nöjd med att vi klarade början på ett så bra sätt.

11195379_10152709954477665_2034187273_n

Jen och jag delar (hemma). Bild av Sanna Krans.

Det är så roligt att vara ute och tävla och titta på hundar. Jag är ju sjukligt intresserad av border collies, vallning och avel, så det är skoj att komma ut och se mer hundar. Det är också skoj att tävla på den nivån jag är nu. Jag har inga ambitioner om SM eller liknande, vill bara lära och ha skoj ihop med hundarna. Det räcker med hets kring SM-pinnar och -poäng i agility och lydnad. Thomas, som inte sysslar med sådana fjant-sporter, vill nog däremot gärna ta de poängen som krävs för att kvala Sarek till kvarts-SM. Det kommer några chanser till. Tyvärr blir man ju ibland bortlottad. Det hade verkligen känts roligare om man kunde komma med med två hundar per tävling, men det blir ju sällan så.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *