Valparna har blivit stora

Året är nästan slut och valparna börjar bli stora! Alla fyra border collie-valpar som vi haft under året har fyllt ett år. Jag tänkte skriva lite om dem och deras utveckling.

Graylees Leet (import från Emma Gray i England) fyllde ett år i september och har flyttat till Nina Melin (kennel Viätt). Hon visade många fina sidor, men var den som var minst träningsbar under hösten. Det är ju egentligen alldeles för tidigt att säga någonting om träningsbarhet så tidigt, förmodligen mognar hon massor under vintern. Hela tiden var tanken att någon eller några av valparna förmodligen inte skulle passa oss som vallhund och därför skulle få ett nytt hem. Alla har dock visat fina kvalitéer, så vi är jätteglada att Leet har hamnat hos en tränare och uppfödare som kan utveckla och visa upp henne! Innan hon såldes röntgades hon med A-höfter och Nina har sedan dess också ögonlyst henne utan problem.

FTW Volt (Win x Tod) fyllde ett år i oktober och är också röntgad med A-höfter. Han är husses ögonsten och stora glädje. Det är sällan Thomas kommer in från ett träningspass utan att vara lyrisk. Volt har tidigt varit väldigt användbar och cool i praktiskt arbete (som mamma Win också var som ung). Han har ett fantastiskt lugn och en enorm samarbetsvilja. Det som saknas i dagsläget är längre utgångar. Han har inte naturligt gett sig iväg på snabba och målmedvetna utgångar på längre håll, men det kommer garanterat till våren. Nu på vintern är det lite svårt att få till träning på stora ytor, så det blir korta hämt, mycket delningar/närarbete och kluriga utmaningar på mindre ytor. Det är roligt att träna med Volt, och han lär sig allt väldigt snabbt. Volt har en härlig personlighet i vardagen – mycket vänlig och trevlig (om än med lite blöta pussar). Han tränar lite agilitygrunder med Thomas.

Volt och Bud
Kusinerna Volt och Bud

Nicks (import från Skottland) fyllde ett år i början av december och har precis kommit in i sitt första löp, så hon sover mycket och ligger lite lågt med träningen just nu. Det är ofta smart att låta dem vara ifred under första löpet, och de mognar ofta massor efteråt. Nicks är en vänlig och rolig hund som kanske har lite katt i sig? Hoppa ut ur hundgården eller stå på bänkar och bord när ingen ser är i alla fall inga problem för henne. Lite påhittig, men väldigt mån om att vara till lags. Innan löpet var hon igång med träning på får och visar många fina sidor. Hon är ganska okomplicerad och lär sig snabbt. Hon har väl lite mindre stil och eye än killarna än så länge.

Nicks 12 månader
I brist på aktuell vallningsbild blir det en uppställningsbild på Nicks där man ser hennes vackra kropp

FTW Bud (Fay x Epic) fyllde 1 år dagen innan julafton. Han är min (Fannys) hund och jag gillar honom verkligen! Han har en väldigt speciell personlighet – mjuk och eftertänksam, men samtidigt väldigt explosiv och snabb. Dessutom är han en riktig enmanshund – vill helst bara vara med och lyssna på matte (han vallar dock mer än gärna med vem som helst – man vill ju inte missa ett tillfälle på får!). Mina andra hundar är mycket mer självständiga än vad Bud är, och det är lite mysigt med någon som faktiskt tycker att jag är bäst. Bud är ofta lätt att stoppa med rösten och han har börjat ligga lös och titta på när jag tränar agility eller lydnad med de andra hundarna. För mig är det verkligen guld värt med en hund som naturligt kan ta det lugnt när andra jobbar. Inne har han också en utmärkt av-knapp och märks inte så mycket.

I vallningen är Bud ett litet kärnkraftverk. Han är snabb, intensiv och vill helst göra allt på en gång. Han har fantastisk kontroll på får och verkar nästan helt orädd i närarbete. Självförtroendet är det verkligen inget fel med. Han har väldigt fina utgångar och kan slå ut och stoppa flyende får på långt håll. Han gör sällan något dumt och klarar upp det mesta själv. En sak jag verkligen uppskattar hos honom är att han verkar kunna ta hur mycket träning som helst och att han aldrig blir spänd eller sur efter en tillsägelse eller svår situation. Trots att han jobbar med väldigt hög intensitet verkar han aldrig bli trött.

Han var en månad hos Lena Karlsson för träning i höstas, och kom hem och kunde en massa bra saker. Vi har kunnat träna ihop på ett bra sätt sedan dess, men nu känner jag att jag har svårt att riktigt veta hur jag ska gå vidare och lyckas skruva ner intensiteten några hack. Att det ska vara så himla svårt att lära sig träna vallhund!

Bud 11 månader
Ytterligare en utställningsbild. Bud är liten, kompakt och väldigt välbyggd. 

Här är ett litet klipp från träning hos Minou för några veckor sedan

Det blir spännande till våren med mer träning, kanske någon tävling (tyvärr ser kalendern redan ganska fullspäckad ut) och HD-röntgen för Nicks och Bud.

2 reaktioner på ”Valparna har blivit stora”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *