Alla inlägg av Fanny

FTW Tesla 12 veckor

Teslas matte Jessica rapporterar:

Tesla känns som den perfekta valpen. Han är först och främst så himla GLAD, och har varit sedan dag ett. Han är busig och orädd, men på ett coolt och avslappnat sätt. Han är bekymmerslös och självklar, och med det menar jag att han på ett helt naturligt vis flyttade in hos oss och det känns som han alltid har varit här. Det var liksom ingen tvekan. Våra andra hundar (border collien Gip 4 år och tollaren Vill 3 år) har väldigt olika personligheter och det lärde sig Tesla snabbt, vilket gör att han smälter fint in i hundgruppen. Han leker och myser med sina ”brorsor” och de gillar honom också.

Tesla älskar att leka även med människor, och kampleker för liv och lust. Han har en naturlig vilja att komma tillbaka med leksaken för mer lek eller för att byta mot en karamell, och har över huvud taget inget ägandebegär. Han älskar mat men skiftar snabbt mellan båda belöningsformerna. Han är snabblärd och intelligent, han tänker medan han jobbar utan att varken bli tveksam, tröttna eller bli för hetsig.

Han kommer nog bli en fartdåre när han blir större (och benen längre) han älskar att springa, inkallning är det roligaste han vet, och han älskar oljud – ett omkullvält kompostgaller som låg på klinkersgolvet var superhäftigt att springa över. Om och om igen. För att komma till hundsängen som ligger bredvid soffan hoppar han först upp i soffan och ner via armstödet – bara för att det är kul. Han verkar helt obrydd om olika miljöer och är så klart nyfiken, men det är inga konstigheter. Vi bor på landet, men när vi tagit honom till nya platser så har han varit intresserad men inte osäker. Han provar gärna om det går att bada i vattenskålen – eller bära på den.

Han har precis börjat förstå att han i shejpinglekar kan påverka omgivningen och bjuder på beteenden som både är aktiva och mer stillsamma. För bara en vecka sedan var han mer som en tjurig bulldozer som provade EN sak och funkade inte det så provade han samma sak igen, men nu har han förstått att olika saker kan ge utdelning (både i vardagen och i träning). Trots att han är så livlig så är han inte stressig eller hetsig och han sover hela nätterna och stora delar av dagarna, precis som han ska. Rolig, glad, gosig, busig… Perfekta valpen, som sagt.

IMG_3515 IMG_3399 IMG_3392-001

FTW Tod 12 veckor

Minou, som passar Tod, rapporterar:

Tod är hos mig på kollo för att få upptäcka den stora vida världen.
Han är en frimodig och glad valp som tar sig an livet med en precis
lagom stor dos nyfikenhet blandad med eftertänksamhet. Hälsar glatt på
alla han möter, men utan att vara överdrivet fjäskig. Följer med på de
dagliga sysslorna runt djuren utan att vara vare sig rädd eller
obetänksam. Han blir lika glad för en godis som för lite kamplek med
vad man nu föreslår för leksak (än så länge tror jag att handskar är
favoriten faktiskt). Inga problem att byta föremål, inga tendenser
till att vakta mat eller idéer om att stjäla de andra hundarnas
”värdesaker”. Han har funnit en lekkamrat och förebild i min Frodo, de
både sover och leker ihop som bästa vänner.

20150107-IMG_2325 20150107-IMG_2293

FTW Gray 12 veckor

En liten rapport från Frej via matte Helene:

Frej (For the Win Gray) kom till oss i Hägerstenshamnen i Stockholms södra utkant när  han var 9 veckor. Han var inte så väldigt planerad, men jag föll för honom när vi var på  adventsvallning hos Fanny och Thomas och det ångrar jag inte. Frej har fyllt familjens  julveckor med valpmys, valpbus och de där underbara stunderna när man får följa en  valp som upptäcker världen. I början var han lite av ”tjuren Ferdinand”, men nu är han  en mycket aktiv och energisk valp som leker, äter, dricker, växer, sover och umgås med  lika stor inlevelse i allt han gör.

Våra två äldre hundar, tollaren Daisy (9 år) och border collien Hero (4 år och Frejs  morbror), har accepterat honom. Ibland leker Hero och Frej intensivt, men oftast tycker  Hero än så länge att valpen är jobbig. Daisy har satt sig i självklar respekt och kan snabbt  få den lille att lugna ned sig om det är det hon vill. Frej är mycket bra på både hund- och  människospråk, men han har mycket vilja och envishet så det gäller att vara rätt så  bestämd om man ska få honom att göra något annat än det han själv har tänkt.

Frej är rolig att leka med och gillar alla typer av belöningar, han erbjuder beteenden  med stor intensitet när vi håller på med shaping och han har en viss förståelse för att  erbjuda stadga. Jag tränar det jag spontant får lust med och har ingen annan plan just nu  än att få i gång spelet och samarbetet mellan oss. Mest krut lägger jag på vår relation och  på att han ska känna sig avspänd och så småningom kunna fokusera på mig och vår lek i  många olika miljöer. Och så övar jag inkallning förstås, både med rösten och med  vallpipan. Frej springer betydligt snabbare än jag och vi bor i en miljö där det är fullt av  andra hundar, barn, cyklister, joggare, postmopeder… Så att han lyssnar när man ropar  eller visslar är helt enkelt livsviktigt.

Det ska bli fantastiskt kul att möta år 2015 tillsammans med Frej!

bild(6) bild(5)

Fyrverkerirädsla

Så har vi klarat oss igenom ytterligare ett nyår utan några problem. Vi har turen att bo på landet där det visserligen avfyras en del fyrverkerier, men inte dygnet runt i flera dagar, och inte riktigt nära huset. Vi har också hundar som är relativt oberörda – alla hade en trevlig kväll och natt med köttben och mys. Tyvärr ser man ju många rapporter på Facebook om hundar som har en fruktansvärd natt varje nyår, och måste fly hemmet eller medicineras.

Vi uppfödare har naturligtvis ett stort ansvar när det handlar om rädslor hos hundar. Rädslor är ärftligt och vissa raser är helt klart mer drabbade än andra. Border collie är ju tyvärr en ras där man ser en hel del ljudrädslor. När det gäller rädsla för fyrverkerier verkar det vara något mer utspritt mellan raser än ”vanlig” skotträdsla, men jag tror ändå att det drabbar border collien kraftigare än genomsnittet. En del vill få det till att det handlar om deras ”signalkänslighet” och uppmärksamma/intensiva temperament. Det är möjligt att det spelar in, men jag är övertygad om att hundar kan vara både arbetsvilliga, signalkänsliga och samarbetsvilliga utan att vara rädda för ljud.

Här hemma gör vi vårt bästa för att hundarna inte ska bli rädda för fyrverkerier. Skott är de vana vid från skjutbanan några hundra meter bort, men fyrverkerier är ju lite annorlunda. Vi håller dem inne under de mest intensiva timmarna, spelar hög musik och ger dem något gott att äta på. I veckorna innan nyår spelade jag lite fyrverkeri-ljud från dator och stereo för att vänja valparna vid ljudet. När vi bodde mer centralt (och hade en hund som var riktigt skotträdd) såg vi också till att dra ner gardiner och spela fyrverkeri-CD på högsta volym hela natten. Den skotträdda hunden var inte rädd för ljudet från CD-spelaren, och när vi spelade det högt verkade det som att hon inte noterade att det smällde utomhus också.

Som uppfödare vill man naturligtvis inte avla skotträdda hundar, men jag tycker inte att det är helt enkelt. Framför allt av två anledningar. Den första är att ljudrädslor ofta utvecklar sig när hunden blir äldre. Valpar och unghundar är sällan rädda. Att hunden klarar skotten på MH är alltså ingen garanti för att den är skottfast några år senare. En hund som inte reagerar på några ljud som unghund kan vara livrädd som gammal. Det är också en av anledningarna till att nyår är så jobbigt, även för oss som har hundar som är trygga. Man kan liksom aldrig slappna av och tro att hunden fixar det, för plötsligt kan rädslan komma.

Det leder mig till den andra anledningen: Jag tänker inte utsätta mina hundar för stora risker när det gäller ljudrädsla. Alltså vet jag inte riktigt var deras gräns går. Skulle man avla riktigt effektivt skulle man kanske utsätta dem för mer och så slå ut de som inte klarade det. Men det är inte aktuellt – jag tänker aldrig medvetet utsätta mina hundar för den ångest som många fyrverkerirädda hundar känner. Alltså håller jag dem inne, spelar hög musik och ger dem goda ben. Jag hade nog också valt att stå över skotten på MH om jag ville tävla bruks. Risken att hunden blir rädd i den situationen är för stor för att det ska kännas meningsfullt.

Å andra sidan kan man sjäkvklart inte skydda dem från allt. Smällare har vi hört hela veckan under promenader, och skjutbanan är vi ju grannar med. Det viktigaste för mig är att hundarna mår bra i vardagen, året runt. Att de inte har rädslor som påverkar deras livskvalitet. Jag vill också att hundarna ska kunna jobba trots att det skjuts, åskar eller smäller i närheten. Jag tror också att det klokaste man kan göra när det handlar om avel, är att försöka avla på trygga, stabila hundar med bra avreaktioner. Det spelar ingen roll om man är vallhund, brukshund eller sällskapshund. Ingen hund ska vara så rädd att det påverkar hans livskvalitet negativt!

Valpning

Fay var lite orolig i natt, grävde och ville ha sällskap. Dagen har hon tillbringat med att omväxlande ligga i lådan och gräva på golvet. Vid 17:10 började hon få riktiga värkar, tilltagande från 17:30.

17:50 – Tik 1. Trefärgad. Split face med mycket vitt. Vitt streck runt höften.

Screen Shot 2014-12-23 at 18.45.05 pm

18:28 – Hane 1. Ser svart-vit ut. Mörk kropp, lite vitt i nacken, bläs.

20:15 – Hane 2. Svart-vit, lite mörkare split face.

20:39 – Tik 2. Svart-vit, mörk med ganska stor bläs.

fayepicvalp

21:41 – Hane 3. Mycket vitt.

Screen Shot 2014-12-23 at 22.01.35 pm

22:30 – Hane 4. Svart-vit med bläs.

Fortsättning följer!

Det närmar sig

141216-6

Gissningsvis är Fay inne på sista dräktighetsveckan nu. Hon och Epic parade sig under 11 dagar, så dag 63 kan vara någon gång mellan 19 och 29 december. Det känns som att det börjar närma sig i alla fall. I magen är det full aktivitet och Fay har blivit ganska lugn.

Vi har verkligen stora förväntningar på den här kullen. Både Fay och Epic har riktigt fina avkommor efter sig sedan tidigare, och vi tycker att de har många likheter i arbetssättet. Fay har gjort stora framsteg ihop med Thomas under hösten, och Thomas längtar redan tills han kan börja träna henne igen. Jag är säker på att de kommer att synas på tävlingsbanorna under nästa år.

Epic utvecklas också fortfarande och är en klippa i fårhuset när det ska sorteras och flyttas motvilliga tackor som helst inte viker en tum.

 

Delningar med Cash

Jag fick låna Elins Cash (Win x Cian) för lite träning idag. Jag tänkte visa hur jag tränar delning (min favoritträning, vilket också avspeglas i mina hundars attityd till att dela och hålla isär flockar). Självklart går det aldrig riktigt som man har tänkt sig när man ska filma träning, men jag är ändå nöjd med vad vi fick till idag. Cash har en lite tight högerflank som ställer till det lite när man ska dela, så jag fick lirka lite eftersom jag inte tycker att det är nödvändigt att pressa honom så mycket om det än.

Så här tänker jag i alla fall kring träning av delning, även om det inte alltid blev så på filmen:

Målsättningen är en hund som kommer in snabbt och målmedvetet när jag kallar. Han går djupt (förbi mig) om det krävs, och är fokuserad på att ta kontroll över den grupp jag riktar mig mot.

I början försöker jag göra en stor lucka och låter hunden ligga still medan jag går iväg med gruppen jag vill ha. Sedan kallar jag på hunden (ibland får man locka en del för att få hunden att komma in i luckan). Så fort hunden ”fäster” på luckan (släpper fåren vi inte ska ha med tanken), oavsett om han kommer till mig eller fokuserar på fåren jag vill dela av, skickar jag på en flank förbi mig, samtidigt som jag försöker att röra mig i motsatt riktning så att hunden kan balansera fåren mot mig. Sedan låter jag hunden jobba på den gruppen ganska länge, och gör gradvis mer och mer utmaningar så att hunden verkligen får jobba för att hålla grupperna isär.

I filmen lyckades jag inte hamna i balansläge, men Cash var ändå duktig på att förstå uppgiften och ta kontroll över gruppen. Jag fick ofta påminna honom om att inte tänka på den andra gruppen, men med mer repetition kommer han att bli säkrare. Så här såg det ut i alla fall:

Lite bilder

Åtta veckor och så härliga! Här kommer lite bilder på grabbarna.

141211-10

Newton och Tesla

141211-9

Gray

141211-8

Volt

141211-7

Gray

141211-6

Gray

141211-5

Volt

141211-2

Volt

141211-1

Tod – äntligen slipper han grimman! Tratten har han för att käken fortfarande är försvagad, och han ska inte tugga på hårda saker eller leka vilda lekar med syskonen.