Alla inlägg av Fanny

Åtta veckor

Idag fyller valparna 8 veckor och de är verkligen livliga och företagsamma. Trots att vädret är lite mörkt och ruggigt vill de helst vara ute och leka långa stunder. Det är bara att klä sig varmt och försöka hänga med på alla deras upptåg. Jag tror att det är viktigt för valpar att få vara ute och röra på sig på naturliga underlag. Inne blir det aldrig samma sak. Det är skönt att vi har haft milt väder och inte så mycket nederbörd under de senaste veckorna. Förutom att vara ute och leka på gården har grabbarna fått besök av vuxna och barn i olika åldrar, åkt bil (så duktiga!) och varit på studiebesök på en väns gård, där de fick bekanta sig med höns, gäss och många nya platser. De är väldigt renliga och vill helst gå ut för att göra sina behov. Kommer de inte ut så går de på tidningar. I ett främmande hem klarade de av att leka i flera timmar utan en enda kisspöl. Så fort de kom ut gjorde de sina behov.

Gray och Tesla

Gray och Tesla tittar på gäss.

Den stora utmaningen under de senaste 2,5 veckorna har varit Tod, som genom vad som bara kan vara osannolik otur, råkade bryta en tand och frakturera käken. Han var i komposthage ihop med sina syskon när det hände, och vi vet inte exakt hur det gick till.  Han opererades för 15 dagar sedan och har sedan dess fått leva sitt liv i tratt och ”grimma” som förhindrar honom från att öppna munnen mer än en liten bit (han kan äta och dricka, plocka upp små saker med munnen, men inte mycket mer). Eftersom syskonen gärna vill dra i grimman har han fått egen hage bredvid bröderna, men han har fått leka med dem utomhus. Det har varit mycket extra arbete – valparna har nästan inte varit ensamma en sekund, och vi har varit väldigt oroliga många gånger. Imorgon är det dags för röntgen, och om vi har tur kanske han kan få bli av med grimma och tratt innan helgen. Det mest fantastiska är hur otroligt bra han har hanterat begränsningarna. Alltid med glatt humör och full fart.

tod7v2

Söta Tod med grimma och tratt

Till helgen flyttar de två långhåriga valparna – Tesla och Newton. Tod blir kvar i alla fall tills han är helt bra efter sin olycka. Volt är husses älskling och påminner på så många sätt om sin mor, så han blir kvar. Gray är fortfarande till salu till rätt hem med vallning i fokus. Valparna har fått namn efter enheter:

Tesla (T), är SI-enheten för det magnetiska B-fältet (magnetisk flödestäthet) och för intensitet av magnetisering. Enheten är uppkallad efter Nikola Tesla.

Newton (N) är SI-enheten för kraft, uppkallad efter Isaac Newton. En newton är definierad som den kraft som krävs för att ge massan ett kilogram en acceleration av 1 m/s². En newton är ungefär den kraft som en massa på 100 gram utövar på sitt underlag vid normal gravitation (mer noga räknat är kraften 0,980665 N). Eller, i mer lättsam form, 1 N motsvarar ungefär tyngden av ett mindre äpple.

Volt (V), är en härledd SI-enhet för elektrisk spänning (elektromotorisk kraft). Enheten är uppkallad efter den italienske fysikern Alessandro Volta (1745-1827), som uppfann Voltas stapel, sannolikt det första kemiska batteriet.

Gray (Gy), är SI-enheten för absorberad dos, det vill säga hur mycket joniserande strålning som absorberats. 1 Gy är en joule per kilogram. Enheten infördes, istället för Joule per kilogram för livsfaran om man gör fel vid enheterna.

Tod, är en gammal viktenhet som används för ull. Motsvarar 28 pounds (12.7 kilo). Lite mer obskyrt, men när pappa heter Tod och enheten handlar om ull så passar det bra!

Win och Tods fina fem

I natt blir valparna en vecka gamla. Här kommer porträttbilder på alla fem. De är tagna på olika dagar, så de ser kanske lite olika stora ut. Det går jättefint med dem och de växer och är nöjda. För att vi ska kunna följa dem framöver har jag gett dem nummer. Jag tror att numren också motsvarar ordningen de föddes i.

#1

#1 – Svart-vit

#2

#2 – Trefärgad

#3

#3 – Trefärgad

#4

#4 – Svart-vit

#5

#5 – Trefärgad

Valpning

Det har varit en lång väntan på Wins valpning. Visserligen kom den tidigare än vad vi hade trott från början, men hon började visa tecken tidigt på tisdagsmorgonen, och har velat ha sällskap och vara i valplådan hela dagen, medan hon har flämtat, grävt, bäddad och pipit. Först strax innan midnatt kom värkarna igång.

00:25 – Hane 1 – Ser svart-vit ut. Bläs, U-format vitt i nacken. Vita knästrumpor bak.

00:47 – Hane 2 – Trefärgad. Bläs. En liten vit fläck i nacken.

01:53 – Hane 3 – Trefärgad. Bläs. En vit fläck höger sida av nacken.

05:35 – Hane 4 – Ser svart-vit ut. Bläs likt de andra. Prick med streck åt vänster i nacken.

7? (kom medan jag sov) – Hane 5 – Trefärgad. Bläs. Vit fläck på vänster sida av nacken.

Wins nyfödda

Tre veckor kvar!

Då går vi in i den sista tredjedelen av Wins dräktighet, och det är inte längre någon tvekan om att det inte bara är vom och hundemat i magen på henne. Hon börjar bli riktigt rund. Och hungrig. Nu väntar tre långa veckor innan vi får se resultatet. Håll tummarna för att allt går bra! Det ska bli jättekul att se vad det blir av de här valparna. Det var med glädje vi såg att pappa Tod fått till riktigt fint resultat på landsprøve i Norge i helgen.

Här hemma har det inte blivit så väldigt mycket vallat under de senaste månaderna. Träningsmöjligheterna är kanon med alla lammen, men Thomas har prioriterat jakt på fjäll och i skog med Paxa och Kat. Vi har haft flera fina unghundar från förra årets kullar på besök. För två veckor sedan hade vi FTW Ico (”Fjant”) efter Jen och Epic här i en vecka medan matte var bortrest. Han är inte direkt tränad sedan tidigare (men har gått en del i lina), men var otroligt rolig att jobba med. Han är lik sin mamma Jen i både utseende och arbetssätt, men redan med något extra. Lite coolare, lite smartare, lite tyngre. Gillade massor. Här är en liten film på honom när vi tränade ihop andra dagen.

Nu har vi Maria med FTW Key (Jen x Epic) och Snook (Squid x Sarek) här på besök. Båda gör stora framsteg i fårhagen. Key är verkligen en fin hund! Jag ska försöka få någon film på henne också. Hela kullen mellan Jen och Epic känns väldigt jämn och vi är grymt nöjda med hur de vallar. Det blir spännande att följa dem vidare.

Wilco har blivit 7 månader och han har fått valla lite ibland, men han känns inte direkt redo för träning på får. Och så är jag ganska försiktig med hans kropp, det blir mycket tvära vändningar som kan belasta fronten onödigt mycket. Här är en liten film på honom när han bara balanserar några vilda tacklamm mot mig.

Win parad med Tod

Då var Win parad med han som till slut kom igenom nålsögat. Han heter Tod och är född i Sverige av skotska föräldrar, men bor numera i Norge, där han arbetar och tävlar ihop med Egil Lomsdalen. Tod var hemma hos oss i förra veckan, då vi fick honom ögonlyst (u.a!) inför parningen. Maken till trevlig och stabil hund får man leta efter! Vänlig och artig mot alla hundar i vår flock, helt oberörd av arga hundar i väntrummet hos veterinären, en dröm att hantera, och med på lite kamplek ihop med en helt ny person på en helt ny plats. Vi var väldigt imponerade – precis en sådan hund som vi vill föda upp. Som vallhund är Tod det folk brukar kalla ”mycket hund”. Han är stark och mycket arbetsvillig med en motor som inte alltid är lätt att kontrollera. Vi vill gärna upp starka, stabila hundar som tål mycket arbete och träning, därför är Tods stora motor och styrka ett plus. Tod är röntgad med A-höfter, ögonlyst u.a., och frisk och stark. Vi hoppas verkligen att det blir många, friska valpar ur den här kombinationen!

Stamtavla

Tod
V1216/2007
todstam
Ben
V1041/2006
Kennedy J J Tam
ISDS227645
McGarthy S If
ISDS246859
Hidden
V1608/2003
Moss
ISDS244758
Dalziel R Gael
ISDS213156
For the Win Win
V1514/2010
Killiebrae Hemp
ISDS243996
Scrimgeour A D Ben
ISDS220939
Scrimgeour A D Jess
ISDS224565
Emenems Fly
V1661/2005
Joe
V1613/2004
Moel Somolli
V1140/2001

tod1

Jakten på Mr Right

Det har varit en intensiv sommar, med många besök av valpköpare och deras fina hundar. Tyvärr har vi inte alltid kunnat vara hemma. Sista veckorna i juli gick åt till en biltur till Ungern där Squid och Epic tävlade på European Open i agility och sedan en knapp vecka i Finland där vi höll kurser.

När vi kom hem från Finland i måndags upptäckte vi att Win hade börjat löpa. Eftersom hon gick tom i våras är vi naturligtvis glada och förväntansfulla inför en kull nu i höst istället. Dock visade det sig bli svårare än vad vi tänkt när det gäller att hitta rätt hane. Vi har väldigt specifika och hårda krav när det gäller vallningsegenskaper. Det ska vara en hund vi verkligen gillar, som har den typ vi föredrar och som passar ihop med Win. Redan där faller de allra flesta bort. Sedan ska han vara trevlig, stabil och social också. Gärna lite utöver det vanliga.

Win
Supermorsan Win!

Sedan är det ju det där med hälsa. HD är ju ganska lätt att kolla upp via vallreg/hunddata, relativt enkelt att göra riskvärderingar och kompromisser. De flesta avelshundar gentestas med tanke på CEA, och Win är ju fri från sjukdomsgenen, så där behöver man inte oroa sig. Men så är det de där sjukdomarna som både är allvarligare och som vi inte riktigt ved hur de nedärvs och hur förekomsten ser ut i olika linjer. Epilepsi, osteochondros och till viss del PRA. Det blir ett himla detektivarbete, och trots att man ibland tycker sig ha en hel del information så vet man ändå inte riktigt hur man ska värdera den. Det handlar ju inte bara om bra eller dåligt, utan också hur man tror att det kan passa med svagheterna i den stamtavla man har.

Ytterligare ett problem är att det är hål bakåt i många stamtavlor om man tittar på vallreg/hunddata. Det beror på att man kan omregistrera ISDS-hundar till SKK med enbart information om föräldrarna. Jag kan inte riktigt förstå hur det kan vara så. Alla ISDS-hundar har en stamtavla med många led (undantaget hundar som är registrerade på merit, men det är inte det det handlar om här), men den måste beställas och betalas för (alltså inget man automatiskt får med om man köper en hund, men inte heller en väldigt betungande kostnad). Att försöka hitta information om stamtavlor där endast ena förälderns sida finns med kan vara rätt så svårt, trots att jag borde kunna få Nobelpris i googlande.

Ibland känns det som att det vore enklare med lite mindre information. Och där blir man lätt lockad att använda en hund med en relativt okänd stamtavla. Visserligen vore det bra för den genetiska mångfalden i rasen, men frågan är om man kan känna sig tryggare när det gäller sjukdomsgener, eller om det bara är en falsk trygghet från brist på information. Är det någonting man kan vara säker på så är det i alla fall att det sällan blir som man har förutspått. Squid och Sarek borde till exempel vara en högriskkombination med tanke på OCD. Squids enda bror är opererad på båda sidorna och Sarek har två bröder + en mamma opererade för OCD. Deras åtta tjuvparningsvalpar närmar sig nu 12 månader och verkar, peppar-peppar, ha klarat hela och friska genom det första kritiska året.

Höglöpet närmar sig och med lite tur lyckas vi kanske hitta Mr Right till Win. Det finns enormt mycket att fundera kring och diskutera kring avel. En del saker blir rena gissningslekarna, men ibland verkar man gå på logiska minor för att man inte har tillräckligt med kunskap kring genetik och kanske framför allt statistik. Men det får bli ett senare inlägg. Dags att återvända till vallreg, google, youtube och jungeltelegrafen!

Kennelläger 2014

I midsommarveckan hade vi som vanligt kennelläger – förmodligen den roligaste veckan på hela året! Det är fantastiskt att få träffa så många fina hundar och duktiga, trevliga och engagerade ägare. Det vallas, tränas agility och lydnad hela dagarna. Med så många duktiga hundtränare blir träningsgrupperna självgående och väldigt inspirerande.

På onsdagen och torsdagen var Jonas Gustafsson här och höll vallhundskurs. Med på kursen var fem Jen/Loki-barn (Kes, Best, One, Dax och Sarek) samt unghundarna Key (Jen/Epic) och Qii (Squid/Sarek). Jättekul att se utvecklingen. Jonas kommer tillbaka i juli och håller kurs för ett annat gäng.

På onsdagskvällen hade vi kennelmästerskap. Först gick man en enkel agilitybana med hopphinder och en tunnel. Sedan gick man direkt till fållan och plockade ut fåren, drev dem runt en triangelbana (med hopphinder som grindar) och tog dem sedan tillbaka in i fållan. Det visade sig vara otroligt spännande, lagom svårt och hysteriskt roligt. Speciellt spännande blev det när vi hade med några väldigt duktiga hundar som inte kom från kenneln (till exempel Malins Nick som tävlar i landslaget i agility + IK2 vallning…). Vi fick helt enkelt hyra in en proffshandler för att slå dem. Kennelmästare 2014 och enda helt felfria ekipaget blev Jonas Gustafsson och FTW Epic 🙂

4-jonas-gustavsson

Mer text och bilder finns hos:

Louise K (Del 1 / Del 2).

Camilla