Nu när Jen äntligen är tillbaka från mammaledighet och sedan anaplasmos så var jag så sugen på att tävla med henne att jag anmälde oss till tävling i Trelleborg. Skulle ju ändå till Vårgårda med Shejpa på lördagen, så jag var ju ändå på väg söderut 😉 Som tur var blev det två IK1:or på en dag så vi fick mer än en start när vi åkte så långt.
Dimmigt tävlingsfält
När vi kom i morse låg dimman tät och man såg knappt grindarna. I vanliga fall brukar det ju lätta framåt dagen, men inte idag. En stund pausade de till och med tävlingen, men det blev inte mycket bättre så vi fick köra på i dimman. Tyvärr hade jag problem med att få ut Jen på hämtet i första rundan. Hon tänkte för mycket på fåren som hade tagits ut åt andra hållet och såg väl inte heller fåren som ställdes ut i dimman. Jag fick ta tillbaka henne och skicka om för att få ut henne. Som tur var var domaren snäll och lät mig köra hela banan i alla fall (utom tävlan) och det var en helt fantastisk upplevelse. Jen var så fin och fåren bara gled rakt runt banan, delades hur lätt som helst och liksom flöt genom rännan. Fasen att vi inte fick till utgången direkt!
Andra rundan blev naturligtvis inte lika perfekt som den första, men nu gick hon i alla fall ut på en ordentlig utgång och fullföljde alla moment. Vi var väl av linjen lite mer den här gången och hade oflyt med delningen där det var en tacka som bara ville springa iväg på egen hand (helst bakom min rygg) medan de tre andra inte ville lämna varandra. Rännan gick riktigt bra i alla fall. Slutresultatet blev 86 (45) poäng och försapris! Vi kom på 3:e plats (med samma poäng (också hämtpoäng) som 2:an och bara ett poäng från 1:an). Duktiga Jen! Vi ser verkligen fram emot nästa säsong.
Fina Tweet är tillbaka hos oss eftersom det inte riktigt fungerade hemma hos Sara (med den äldre hunden i familjen). Hon är en så charmig valp att hon gärna får bo här, trots att det är mycket jobb med två valpkullar och en 4 månader gammal valp som inte kan någonting. Jag är grymt imponerad över Tweets förmåga att komma in i ett nytt hem och bete sig som om hon alltid har bott här. Hon är enkel, lugn (för det mesta), social, orädd och har glimten i ögat. Dessutom har hon ett öra som trotsar alla naturlagar.
Det är svårt att få den tjocka magen att synas på bild. I verkligheten ser hon dubbelt så stor ut.
Söta Jensen!
Squid är dräktig på dag 39 räknat från första parningen, hoppas vi. Hon börjar faktiskt både se och bete sig lite annorlunda. På fredag har vi bokat ultraljud så att vi vet säkert.
Epic sysslar med något slags trädgårdsarbete…
Slappar efter arbetet med jord på näsan
Tre Fly-barn. Win, Squid och Epic.
Min fina Epic <3
Jen tycker fortfarande att det är väldigt roligt att leka med Squid mellan varven.
Det har nu gått ungefär fem veckor (exakt fem veckor räknat från fjärde parningen) sedan Jen parades med Loki och hon börjar verkligen se dräktig ut. På bara en vecka har hon blivit riktigt tjock och i morse vägde hon 18,1 kilo (ungefär tre kilo mer än vanligt). Hon är omåttligt hungrig och tar med sig fingrarna på köpet om man inte aktar sig. Jag kan inte minnas att Fly var så här tjock så tidigt, det är svårt att tänka sig att hon ska växa i fyra veckor till. Kanske tog hon sig redan på första parningen? I så fall är det bara 3,5 vecka kvar.
Squid parades för andra gången för tre veckor sedan. Det känns som att hon har blivit lite bredare över de bakre revbenen och hon har varit lite kinkig med maten den senaste veckan. Det är dock för tidigt för att säga något säkert, det kan hända att vi bara inbillar oss.
Våra valpar utvecklas fint och är roliga att träna med! De har en lugn och trevlig attityd i vallningen, håller ett lugnt tempo och är lätta att stoppa. De har ganska mycket eye, vilket kan göra vissa saker svårare. Epic tycker till exempel att det är väldigt svårt att flanka om man har fått gå mot fåren någon längre stund. Vi har börjat göra lite utgångar med dem och de har en tendens att stoppa kort, precis som storasyster Squid. Den här gången kanske man kan se till att det inte blir en vana genom att redan från början vara uppmärksam på att de inte gör det och lär dem att slå över lite.
Här kommer en film från dagens vallning med valparna, som nu är 9 månader gamla:
Idag har vi haft fina Hero med matte Helene på besök. Det har blivit hoppteknik och vallning för de små. Hero är verkligen en charmig och stilig kille och det har varit roligt att få träffa honom igen. Hoppas att det inte dröjer så länge tills nästa gång. Jag tog en del bilder, tyvärr var ljuset lite väl skarpt, men vad gör väl det när motiven är så fina.
Fin hoppteknik på Hero!
Det här blir en fin agilityhund!
Epic kan också hoppa
Snygge-Hero (Oj, vad lik Epic han är i huvudet från den sidan!)
Idag parades Squid för andra gången och jag fick träffat Vikki. Hon verkar jättetrevlig och det ska bli roligt att se vad det blir av henne när hon börjar träna på får. Här kommer några bilder på syskonen Vikki och Epic.
Idag blev Squid äntligen parad för första gången. Det är två veckor sedan hon började löpa ikväll och hon har inte visat tecken på att höglöpa tidigare. Eftersom jag är i Tromsø bestämde vi att två vänner till mig skulle ha henne i helgen och ta med henne till Hemp ikväll, för ett försök. Försöket lyckades och slutade med 20 minuters hängning. Det kan hända att det fortfarande är lite tidigt, så planen är att jag åker dit för ytterligare en parning på måndag när jag är tillbaka på lite sydligare breddgrader. Det ska bli väldigt roligt att träffa Vikki (som bor med pappa Hemp) igen, jag har inte sett henne sedan hon var åtta veckor. Enligt vännerna som såg henne idag är hon snyggast i släkten 😀
När vi ögonlyste Jen och Squid i början av månaden passade vi också på att gentesta dem för CEA. Man tar ett prov (blodprov eller swab) och skickar in till Optigen i USA. CEA (collie eye anomaly) är en ärftlig ögonsjukdom som finns i rasen. Idag kom svaret. Squid har status normal. Det innebär att hon inte kan få valpar med CEA oavsett vem hon paras med (”This dog can be bred to any mate and will produce no pups affected with CEA/CH.”). Jen är tyvärr bärare av CEA. Det innebär att hon kan ge valpar med CEA om hon paras med en hane som också är bärare (eller är drabbad av sjukdomen). Däremot kan hon paras med hanar som är genetiskt fria från sjukdomsgenen. (”This dog should only be bred to a mate of normal CEA/CH genotype in order to avoid producing pups affected with CEA/CH.”). Det var naturligtvis tråkigt, men tack vare att man kan gentesta hundarna så går det att se till att sjukdomen inte dyker upp. Loki är gentestad normal och därmed kommer valparna inte att drabbas av CEA.
Jag var och hälsade på Jen hemma hos Loki igår kväll. Hade en förhoppning om att hon skulle vara klar med höglöpet och kunde åka med hem, men hon ville gärna para sig en gång till och hon var lika sugen i morse, så jag fick åka hem utan henne. Imorgon blir det ny parning om hon vill, men då är hon på dag 19, så det borde väl vara över snart.
Jen har det jättebra och blir väl omhändertagen av Katia med familj. Jen är lugn och snäll och ställer inte till med något besvär, skönt! Jag hittade den här fina presentationen av Katia och Loki, som ska till World Trial i september.
