Lite bilder

Åtta veckor och så härliga! Här kommer lite bilder på grabbarna.

141211-10

Newton och Tesla

141211-9

Gray

141211-8

Volt

141211-7

Gray

141211-6

Gray

141211-5

Volt

141211-2

Volt

141211-1

Tod – äntligen slipper han grimman! Tratten har han för att käken fortfarande är försvagad, och han ska inte tugga på hårda saker eller leka vilda lekar med syskonen.

Åtta veckor

Idag fyller valparna 8 veckor och de är verkligen livliga och företagsamma. Trots att vädret är lite mörkt och ruggigt vill de helst vara ute och leka långa stunder. Det är bara att klä sig varmt och försöka hänga med på alla deras upptåg. Jag tror att det är viktigt för valpar att få vara ute och röra på sig på naturliga underlag. Inne blir det aldrig samma sak. Det är skönt att vi har haft milt väder och inte så mycket nederbörd under de senaste veckorna. Förutom att vara ute och leka på gården har grabbarna fått besök av vuxna och barn i olika åldrar, åkt bil (så duktiga!) och varit på studiebesök på en väns gård, där de fick bekanta sig med höns, gäss och många nya platser. De är väldigt renliga och vill helst gå ut för att göra sina behov. Kommer de inte ut så går de på tidningar. I ett främmande hem klarade de av att leka i flera timmar utan en enda kisspöl. Så fort de kom ut gjorde de sina behov.

Gray och Tesla

Gray och Tesla tittar på gäss.

Den stora utmaningen under de senaste 2,5 veckorna har varit Tod, som genom vad som bara kan vara osannolik otur, råkade bryta en tand och frakturera käken. Han var i komposthage ihop med sina syskon när det hände, och vi vet inte exakt hur det gick till.  Han opererades för 15 dagar sedan och har sedan dess fått leva sitt liv i tratt och ”grimma” som förhindrar honom från att öppna munnen mer än en liten bit (han kan äta och dricka, plocka upp små saker med munnen, men inte mycket mer). Eftersom syskonen gärna vill dra i grimman har han fått egen hage bredvid bröderna, men han har fått leka med dem utomhus. Det har varit mycket extra arbete – valparna har nästan inte varit ensamma en sekund, och vi har varit väldigt oroliga många gånger. Imorgon är det dags för röntgen, och om vi har tur kanske han kan få bli av med grimma och tratt innan helgen. Det mest fantastiska är hur otroligt bra han har hanterat begränsningarna. Alltid med glatt humör och full fart.

tod7v2

Söta Tod med grimma och tratt

Till helgen flyttar de två långhåriga valparna – Tesla och Newton. Tod blir kvar i alla fall tills han är helt bra efter sin olycka. Volt är husses älskling och påminner på så många sätt om sin mor, så han blir kvar. Gray är fortfarande till salu till rätt hem med vallning i fokus. Valparna har fått namn efter enheter:

Tesla (T), är SI-enheten för det magnetiska B-fältet (magnetisk flödestäthet) och för intensitet av magnetisering. Enheten är uppkallad efter Nikola Tesla.

Newton (N) är SI-enheten för kraft, uppkallad efter Isaac Newton. En newton är definierad som den kraft som krävs för att ge massan ett kilogram en acceleration av 1 m/s². En newton är ungefär den kraft som en massa på 100 gram utövar på sitt underlag vid normal gravitation (mer noga räknat är kraften 0,980665 N). Eller, i mer lättsam form, 1 N motsvarar ungefär tyngden av ett mindre äpple.

Volt (V), är en härledd SI-enhet för elektrisk spänning (elektromotorisk kraft). Enheten är uppkallad efter den italienske fysikern Alessandro Volta (1745-1827), som uppfann Voltas stapel, sannolikt det första kemiska batteriet.

Gray (Gy), är SI-enheten för absorberad dos, det vill säga hur mycket joniserande strålning som absorberats. 1 Gy är en joule per kilogram. Enheten infördes, istället för Joule per kilogram för livsfaran om man gör fel vid enheterna.

Tod, är en gammal viktenhet som används för ull. Motsvarar 28 pounds (12.7 kilo). Lite mer obskyrt, men när pappa heter Tod och enheten handlar om ull så passar det bra!

Valpene 4 uker idag

Idag er valpene 4 uker og har fått være ute for første gangen.

De spiser nå valpefôr med stor apetitt og er på god vei til å bli integrert i flokken. Squid har tatt rollen som valpepasser.

valper4v

Win 2010-08-03 – 2014-11-08

Win og valpene flyttet fra valperommet og ned til 1. etasje der jeg kan følge med på mor og valper for 2 dager siden. Som vanlig har Win vært en kjempeflink mamma igår, diet og stelt med valpene, hatt mye melk og god apetitt. Sprek når hun har luftet seg. Spiste med sin vanlige enorme apetitt ca kl 18 og var forøvrig rolig. Samme fôring og samme opplegg som ved tidligere kull som har fungert utmerket.

Kl 01:00 bjeffet hun og var urolig. Jeg slapp henne ut og hun løp ivrig ut og tisset. La merke til at hun gikk litt ustødig i bakparten. Da hun kom inn igjen et par minutter senere var hun veldig ustødig og falt over ende for annenhver meter. Nå peste hun og drakk litt vann. Jeg mistenkte kalkmangel/melkekrampe og ringte til veterinær med en gang. Mens jeg snakket med veterinæren stivnet bakbena ennå mer og hun kastet opp. Jeg satte meg umiddelbart i bilen og kjørte de 20 minuttene det tar til veterinæren. Det var for sent, livet hennes sto ikke til å redde. 50 minutter fra jeg så første symptomene. Sjokkerende at det kan gå så galt så fort.

Win

Win och Tods fina fem

I natt blir valparna en vecka gamla. Här kommer porträttbilder på alla fem. De är tagna på olika dagar, så de ser kanske lite olika stora ut. Det går jättefint med dem och de växer och är nöjda. För att vi ska kunna följa dem framöver har jag gett dem nummer. Jag tror att numren också motsvarar ordningen de föddes i.

#1

#1 – Svart-vit

#2

#2 – Trefärgad

#3

#3 – Trefärgad

#4

#4 – Svart-vit

#5

#5 – Trefärgad

Valpning

Det har varit en lång väntan på Wins valpning. Visserligen kom den tidigare än vad vi hade trott från början, men hon började visa tecken tidigt på tisdagsmorgonen, och har velat ha sällskap och vara i valplådan hela dagen, medan hon har flämtat, grävt, bäddad och pipit. Först strax innan midnatt kom värkarna igång.

00:25 – Hane 1 – Ser svart-vit ut. Bläs, U-format vitt i nacken. Vita knästrumpor bak.

00:47 – Hane 2 – Trefärgad. Bläs. En liten vit fläck i nacken.

01:53 – Hane 3 – Trefärgad. Bläs. En vit fläck höger sida av nacken.

05:35 – Hane 4 – Ser svart-vit ut. Bläs likt de andra. Prick med streck åt vänster i nacken.

7? (kom medan jag sov) – Hane 5 – Trefärgad. Bläs. Vit fläck på vänster sida av nacken.

Wins nyfödda

Tre veckor kvar!

Då går vi in i den sista tredjedelen av Wins dräktighet, och det är inte längre någon tvekan om att det inte bara är vom och hundemat i magen på henne. Hon börjar bli riktigt rund. Och hungrig. Nu väntar tre långa veckor innan vi får se resultatet. Håll tummarna för att allt går bra! Det ska bli jättekul att se vad det blir av de här valparna. Det var med glädje vi såg att pappa Tod fått till riktigt fint resultat på landsprøve i Norge i helgen.

Här hemma har det inte blivit så väldigt mycket vallat under de senaste månaderna. Träningsmöjligheterna är kanon med alla lammen, men Thomas har prioriterat jakt på fjäll och i skog med Paxa och Kat. Vi har haft flera fina unghundar från förra årets kullar på besök. För två veckor sedan hade vi FTW Ico (”Fjant”) efter Jen och Epic här i en vecka medan matte var bortrest. Han är inte direkt tränad sedan tidigare (men har gått en del i lina), men var otroligt rolig att jobba med. Han är lik sin mamma Jen i både utseende och arbetssätt, men redan med något extra. Lite coolare, lite smartare, lite tyngre. Gillade massor. Här är en liten film på honom när vi tränade ihop andra dagen.

Nu har vi Maria med FTW Key (Jen x Epic) och Snook (Squid x Sarek) här på besök. Båda gör stora framsteg i fårhagen. Key är verkligen en fin hund! Jag ska försöka få någon film på henne också. Hela kullen mellan Jen och Epic känns väldigt jämn och vi är grymt nöjda med hur de vallar. Det blir spännande att följa dem vidare.

Wilco har blivit 7 månader och han har fått valla lite ibland, men han känns inte direkt redo för träning på får. Och så är jag ganska försiktig med hans kropp, det blir mycket tvära vändningar som kan belasta fronten onödigt mycket. Här är en liten film på honom när han bara balanserar några vilda tacklamm mot mig.

”Press”: Hva, hvorfor og hvordan

Hva?
Når vi lærer opp gjeterhunden, snakker vi ofte om å legge press på hunden. Akkurat som når man trener hester, så legger vi til ”press” (dvs et lite ubehag) for å få frem ønsket atferd, og belønner ved å ta bort presset når vi får ønsket respons. Helt enkelt trening med negativ forsterkning.
Likevel er ikke presset fra oss som er drivkraften for en border collie. Drivkraften er å få jobbe med dyrene og å oppleve kontroll. Vi kan si at belønningssystemet går ut på at så lenge hunden behandler sauen pent og gjør det vi vil, så får den lov til å jobbe med sauen. Om presset fra oss skulle være hele årsaken til at hunden jobber fint med sauen, så skulle det aldri fungere når hunden jobber selvstendig må lange avstander og utenfor syne. Drivkraften er å oppnå kontroll, press brukes for å vise hunden hvordan den kan oppnå kontroll på en god måte.

Hvorfor?
Iblant hører jeg at vi må trene gjeterhunden med negativ forsterkning fordi ”driftene” eller ”instinktene” er så store. Det er ikke først og fremst derfor. Det går fint å trene fuglehunder eller bitearbeid med positiv forsterkning. Valget av treningssystem handler for meg om målsetningen.

Målsetningen for en gjeterhund i arbeid er at den skal være rolig (lugn), konsentrert og avslappet – rett og slett ha rett attityd til dyra den gjeter. Rolig, konsentrert, avslappet, men bestemt. Det er utrolig mange nyanser i gjeterhundens arbeid, mens man litt forenkla kan si at feks fuglehunder og skyddshunder oftest går fra 0 til 100 og tilbake til 0. Full fart eller helt stopp.

Denne roen, konsentrasjonen og attityden med alle sine nyanser får vi best fram ved hjelp av press eller negativ forsterkning. Hunden kan oppleve motstand eller press både fra oss og fra dyra. Vi kan bruke stemmen (rösten), kroppsspråk, bevegelser eller bruke ulike hjelpemidler. Dyra kan utøve press mot hunden feks når de står stille, snur hodet mot hunden eller truer hunden.
Felles for disse formene for press er at hunden går langsommere, endrer attityd og evt tar fram mer konsentrasjon.

Hvordan?
Vi må bruke press på en finjustert og nyansert måte for å få frem de rette nyansene hos hunden. Både styrken, kvaliteten og timingen er viktige. Om vi opplever velavveid press, så svarer vi som oftest med å utøve motkontroll. Feks om noen fysisk skyver eller drar i deg, så stritter du imot. Dette kalles ”motkontroll”, dvs å gjøre motstand. Vi må alltid huske på målsetningen for hundens attityd. Avspent, konsentrert og fokusert, men bestemt. Når vi legger press på hunden, så vil vi at den verken spenner seg, hisser seg opp eller slutter å tenke på dyrene. Snarere tvert imot, vi vil at den konsentrerer seg mer og tenker mer på dyra den skal gjete. Motkontrollen hjelper oss til å oppnå dette. Dette er et rollespill mellom hunden og treneren som hunden må lære seg for å bli trenbar.

Når vi skal tre inn i rollen som gjeterhundtrener, så må vi opptre uten store følelsesmessige utbrudd. Å bli sint (arg), frustrert eller hysterisk hjelper oss ikke til å nå målsetningen. Det gjør hunden enten spent, opphisset eller mindre fokusert. Hundens atferd (beteende) og attityd er et speilbilde av vår. Små midler og tydelig kommunikasjon er det som gjelder.

Hvordan vi skal legge press på hunden, kommer an på hunden og hva du trener på. Noen hunder har rett attityd til dyra fra starten av, mens andre er mer opphisset, spent eller oppslukt av å oppnå kontroll. Andre hunders gjeting våkner mer gradvis, eller de er fra naturens side mer følsomme for våre signaler.

Noen hunder har som utgangspunkt at de mest vil bevege seg i sirkeler rundt dyrene, mens andre mest vil gå rett på. Hvordan hunden oppfører seg og hvilken attityd den har fra starten, trenger ikke bety hvor god hunden blir når den er ferdigtrent. Men det har betydning for hvordan vi starter å trene den.

Med den følsomme hunden som oppmerksom på våre signaler, så kommer vi oftest langt med å bruke våre bevegelser, kroppsspråk og stemme for å påvirke den.
Med en hund som er mer opphisset, spent eller oppslukt av dyra, må vi først få den avslappet med sauen. Dette oppnår vi dels av at hunden får være i nærheten av dyra og bli trygg, dels så må hunden få oppleve kontroll. Opplevelsen av kontroll over flokken er den viktigste drivkraften eller belønningen, og når hunden har kontroll kan den slappe av. Om hundens forsøk på å oppnå kontroll ikke er hensiktsmessige eller forenlige med god dyrehåndtering, starter vi med en line på hunden.

Når vi begynner å bruke press for å kommunisere med hunden og for å vise den hvordan den kan oppnå kontroll, så er det viktig at hunden forstår hva vil at den skal gjøre når vi legger til press. Dette er en god idé å teste hva som fungerer og hvordan hunden svarer på det i en rolig og kontrollert situasjon. Som nevnt bringer ikke eskalerende stemmebruk eller kroppsspråk oss nærmere målsetningen om en avspent og konsentrert hund.

En ung hund vil ofte løpe i tighte sirkler rundt dyra, eller gå mot dyra med for høyt tempo. Dette gjør at både dyra som gjetes og hunden blir mer spent. Ingen av partnene opplever kontroll. Her vil vi bruke press for å enten få hunden til å løpe i større sirkler rundt sauen (der den får oversikt over flokken = opplever kontroll), eller at den går saktere mot sauen (sauen roer seg ned = hunden opplever større grad av kontroll).

Et eksempel på å lære hunden hva den skal gjøre for å få presset til å opphøre, er å la en medhjelper holde i båndet. Du står foran hunden og legger press på den. Dette kan innbære at du snakker til den med en rolig, lågmælt og bestemt stemme. Eller at du bruker kroppsspråk som å løfte armen, gå mot hunden eller gjøre deg stor.
Eller det kan være at du løfter/svinger en longeringspisk på en rolig og bestemt måte. Eller at du slår med en sammenrullet plastpose mot benet ditt. Det finnes mange ulike hjelpemidler. Når det gjelder å finne på ulike pressmidler til dressurbruk, er mennesket veldig kreativt. Husk at din kropp og stemme har du alltid med deg, mens andre hjelpemidler skal bort. Bruk derfor stemmen først, og deretter forsterker du evt effekten med hjelpemidler. Om hunden trekker seg unna, enten bakover eller til siden, så slutter du å presse. Om hunden ikke selv trekker seg tilbake, så trekker medhjelperen hunden tilbake. Gjenta til du ser at hunden selv viker for presset uten medhjelperens innblanding. Uansett hvilke hjelpemidler du evt bruker, så er nyansene, timingen og styrken mye viktigere enn hva du velger å bruke. Husk hele tiden at målsetningen er at du ser en endring i hundens attityd. Verken du eller hunden skal bli opphisset eller spent. Alle hjelpemidler kan brukes enten feilaktig eller korrekt. Hjelpemidlene i seg har ingen automatisk effekt, det kommer an på hvordan de brukes.

Denne filmen viser en unghund som har veldig lite erfaring med sau. Han har gått i line i mindre kve for å bli trygg med sauen, og skal nå lære at den kan oppnå kontroll ved å samarbeide med meg. Måsetningen er at hunden skal skjerme (balansere), dvs holde eller drive sauen presist mot meg. Hunden og jeg holder hver vår side og kontrollerer flokken mellom oss.